GOTT NYTT ÅR!!!!
Jul och Nyår rasade förbi och här står vi nu en bit in i januari! År 2007 var ett tufft år fysiskt (för mamma Katrina) men även oerhört spännande eftersom det hela resulterade i våra ljuvliga tvillingflickor! Rebecca är drygt 20 månader och Felicia & Alexandra har hunnit bli drygt 3 månader nu.
Koliken som småtjejerna lidit av verkar vara borta till vår stora glädje, men vi vågar inte sluta medicinera med Sempers magdroppar riktigt än... De somnar äntligen vid typ 23 på kvällarna, i stället för vid 02 som de gjorde de första drygt 2 månaderna, så det är skönt!
Det är fascinerande att se hur våra flickor växer och utvecklas. Rebeccas ordförråd utökas dagligen och inbegriper bl.a. "konstigt", "bajs", "mera!", "tomte", "bebis" etc, etc, allt uttalat på hennes eget speciella sätt. Vi förstår henne ganska ofta, men det är klart att hon blir frustrerad ibland när budskapet inte riktigt går fram.
Felicia och Alexandra har blivit riktigt tjocka och goa - de väger ett helt kilo mer än vad Rebecca gjorde i den åldern (& med den längden)! Helt otroligt! Mammas mat måste bestå av enbart grädde! Det är klart att man är stolt att man lyckas föda upp två såna guldklimpar "på egen hand" (tillägg får de nu högst 1 gång i veckan, om de skulle vara riktigt vrålhungriga eller om mamma är ute på vift).
Felicia & Alexandra blir allt bättre på att klara sig utan mammas & pappas famn och kan spendera en del tid med att leka på golvet - SKÖÖÖÖÖÖNT!
För det mesta är våra tjejer glada, men ibland blir det högludda protester. Bäst är när alla 3 skriker och gråter på en gång. Det kan vara ganska stressande, men ibland känns det mest komiskt och man kan inte låta bli att gapskratta. Som t.ex. nedan när vi ville ha ett foto på dem i sina nya, mysiga badrockar de fått i julklapp. De hade inte alls lust att sitta modell!
Under slutet av 2007 hade vi förmånen att kunna ha pappa Joakim hemma på heltid, vilket har varit underbart och absolut livsnödvändigt! Nu är det slut på den tiden dock!Mamma Katrina är ganska orolig och rädd för hur dagarna skall gå på egen hand. Det blir nog inte helt lätt och inte särskilt många gånger som vi kommer våga oss utanför dörren...
...Huset kommer se ut som ett bombnedslag, alla barn kommer skrika och gråta - iallafall Rebecca som aldrig får gå ut eller göra nåt kul - middagen kommer inte stå på borden förrän vid 21-tiden (om den inte kommer från McDonalds eller pizzerian...) och föräldrarna kommer vara trötta och sura. Ja, det är mardrömsscenariot, som vi säkert kommer att få uppleva då och då, men annars så tror vi på att 2008 kommer att bli ett fantastiskt, spännande år och att vi kommer fortsätta att glädjas över vårt liv och våra barn och allt som vi blivit välsignade med! Vi har så mycket att vara tacksamma över!
