Idag hade vi ätit lite mackor på förmiddagen - jag hann inte äta min egen macka eftersom jag skulle bre deras och fylla på med fler ostskivor etc så när de hade tröttnat på att äta och gick iväg för att leka lade jag in pålägg i kylskåpet och skönk ner på en stol vid köksbordet och åt & bläddrade i en tidning. MEN det kan man inte göra ostraffat om man har 3 små busar som jag har!
Jag hör hur de leker och pratar och skrattar och plötsligt registrerar jag ett ord som de säger om och om igen, som ger mig onda aningar - kletigt, kletigt...!!!!
En snabb koll i Rebeccas sovrum bekräftar mina värsta farhågor...och jag som trodde att jag hade ställt in det nya smörpaketet i kylen! De måste ha smugglat det med sig ut!
Det ser ut som om Rebecca har halva paketet i håret och småsystrarna har fått smörslingor! Smörbollar har kastats ut över golvet - 2 st har t.o.m hamnat i hallen. Flottiga handavtryck på tapeten och bordet och sängkläderna, för att inte tala om på kläderna! Jag slits mellan begäret att tillrättavisa och städa och att dokumentera. Jag väljer en kombination - vrålar mitt missnöje på vägen bort till kameran & filmkameran, rycker åt mig en handduk från köket på vägen tillbaka.
Jag fotar & filmar lite men förfäras samtidigt av att jag i.o.m det inte kan hindra dem från att sprida smöret och de hinner springa in i både kök & vardagsrum innan jag hunnit fånga in dem & satt dem i badkaret. Väggen utanför badrummet hinner få härliga smörspår av Alexandras hår när hon lutar sig mot väggen och vickar fram och tillbaka i sidled i väntan på att jag skall låsa upp badrummet åt oss (den dörren måste nämligen hållas låst dagtid av förståeliga anledningar).
Jag låser Rebeccas dörr, så att ingen kan komma in och sprida smöret i resten av lägenheten, beväpnar mig med diskmedel och går in i badrummet och tvättar barnen.
Håret är fortfarande äckelstripigt trots tvätt...
Vi har bott här i 2½ år, men om man ser vad tapeterna gått igenom skulle man nog gissa på 10 år...
(Joakim fick ta smör-städningen sedan när han kom hem...min hjälte!)
I fredags var mamman trött & lite ouppmärksam. Barnen tog då tillfället i akt att leka "hela havet stormar". Alla soffkuddar vräktes ned på golvet och sedan skulle var och en stila med långa hopp från soffbord till soffa. Tyvärr hamnade Felicia med huvudet före i den nu ganska nakna och hårda soffkanten. Resultat - en präktig blåtira!